Gah, jag är trött i benen efter 75 minuter spinning och skivstång. Näh, inte båda idag, så hurtig är jag inte. Men benen är trötta ändå. Har haft två fina lediga dagar såhär mitt i veckan, innan stängningshelg. Pepp! Har semester nästa vecka, det ska bli svinskönt! Hänger väldigt (otroligtmegacpväldigt) mycket på hemnet just nu, när det står klart att jag måste köpa boende innan året är slut. Men så älskar jag att titta på lägenheter, så det gör faktiskt ingenting!

En jobbhelg gick förbi, och det gick bra ibland och sämre ibland. Löning i fredags också, och det firade jag med massa shopping! Köpte en massa bra saker, som en hårddisk, träningsbyxor, skjorta, kavaj, hörlurar och massa underkläder. Sånt som är trevligt att få påfyllt. Blev lite mat också, så nu finns det annat än snabbmakaroner och havregrynsgröt ett tag. Anyway, ska snart hoppa i träningskläderna och gå iväg till skivstång (läs: om en timme).

Man kan ju tro att jag dog av hjärtesorg med boken på näsan sen förra inlägget, men om sanningen ska fram har jag bara befunnit mig i en källare på östermalm ett par dagar. Maxskola har stått på schemat, och innan ni hinner fråga så var det bra, jag lärde mig mycket, det var trevliga människor och jag saknade inte maxmat. Idag fick jag inviga den gråa mössan och skjortan med titel kökschef på. yep.

Michaela Forni är en tjej (som jag säkert redan nämnt ett par gånger i den här bloggen) som skriver vackert. Speciellt om kärlek. Fast egentligen tycker jag alltid att hon skriver vackert. Varje gång jag läst hennes blogg har jag tänkt på att hon skriver bra, och att jag därför borde köpa hennes bok. En ensam kväll för någon vecka sen gjorde jag också det. Den är precis lika bra som jag trodde. Lagom lycklig, lagom sorglig. Precis som verkligheten kan vara.

Efter att vi nästan åkt vilse påvägen till Västerås kom vi fram och åkte nästan vilse ännu mer. Det berodde mest på att vi letade efter en gata som inte ens fanns, och när vi väl hittat dit vi skulle var det för mycket enkelriktat och ombygnationer. Hur som, vi sminkade på ansiktet och en del duschade av sig maxdoften innan vi var redo.. för vaddå? Jo, utgång tänkte vi. Nästan i allafall. Ett försök till att göra Västerås längsta sugrör senare, ja då var vi redo.